Bellisens

Jag kom in på krogen, Gamle Port, i lördags! Wohoo! Jag var så jaekla nervös. Innan vi (jag och brorsan, som skulle jobba där denhär kvällen) ens hade träffat Emma (my dancing-partner) hackade jag tänder av nervositet. Men allt gick smidigt. Ch gick ju in VIP pga sitt lilla jobb-halsband, medans jag och Emma snällt fick ställa oss i kön. Alla framför oss fick visa leg, så jag var beredd på att det skulle skita sig. Vakten stoppade oss innan vi gick in för att låta de andra betala och hänga av jacka, så vi passade på att prata lite med honom. Vi snacka om hur mycket folk som skulle komma, Danny Sucarero m.m.. När det då blev vår tur bad han att vi skulle visa våra leg. Jo visst, vi började rota i våra väskor. Emma fick upp sitt, men jag fick börja spela teater. "Nä..? NÄ! Emma..." Jag trodde att det var kört, men vakten sa bara "Det är ok", och blinkade åt mig. Så snällt! Jag älskar vakter!

Så vi kom alltså in då, på krogen, min första gång. Resten av kvällen var väl sådär, luftkonditioneringen var utslagen, så det blev hett som fan, och de många av människorna var ganska skabbiga. Men jag gjorde bara av med 100 spänn. Happy-hour och en flirtig bartender som bjöd på vattnet var väll den största anledningen till detta. Men annars hade jag nog inte haft några problem med att spendera pengar. Jag hade ju jobbat på Rolling Stones dagen innan och fått 600 spänn i dricks : ) Själva konserten såg jag inte så mycket av, hade mest ölpriser på hjärnan då. Men "You can't always get what you want" var bra. Söndagen spenderade jag med Sonia och hennes kompis Felix, samt Felix kanadensiske inneboende Adam, på Felix land. Stämmningen där var under hela dagen ganska känslosam. Mycket osämja, men Sonia agerade god fredsmäklare och innan dagen var slut hade alla så gott som slutit fred. Trevligt, trevligt, förhoppningsvis ses vi igen på Way out West. Bara 4 dagar kvar!