Josse - en gubbe i lådan.. å ladi - da
Sitter uppe på mitt rum, inomhus, medan den vackra vårsolen strömmar in genom fönstret (jag vet, jag borde skämmas, borde vara ute och njuta istället, hoppa hopprep eller liknande).
På nedervåningen sitter två släktingar som kommit på söndagsmiddag, och som jag egentligen också borde vara nere och spela artig mot. Men just nu skiter jag i beteendekoderna, och ägnar mig istället åt mitt ego och er, kära läsare!
Var hemma och sov över hos Habibi i fredags. Hon är verkligen en hemsk unge, denna-där.
Kl.23, efter en angenäm middag, samt betraktandet av Annie Hall (sorry Sonia, men så himmla fantastisk var den inte... ladi - da..) så gnällde hon över att hon var sååå trött och bara mååååste sova. Visst, sagt och gjort, vi gick och lade oss..
Men NÄ! Efter 10 minuter är den lilla skitungen inte trött längre, utan ska minsann upp och vara vaken resten av natten! Man kan väll sammanfatta det till att jag blev smått irriterad. Men jag stod på mig, trotts alla terroristangrepp inklusive kittling och ljus-chockar vägrade jag att lämna min ergonomiska madrass. Så vi låg och snacka en stund, och sen somnade jag runt kl.01 i alla fall, Mohaha!
Gorgonzola och Sex and the city är för övrigt en väldigt bra kombination till frukost, fast jag tycker att druvsaften skar lite. ; )
Le soir prochain, alltså nästa kväll, var det party hemma hos en av fröken Stinas vänner som gällde.
Och vem träffar jag där, om inte Josephine!?! Det är helt sjukt, hon dyker alltid på något sätt upp där man minst anar det.
Kvällen började ganska trevligt i alla fall, sen blev det lite för mycket mat för min del. Först middag hemma innan, sedan en dignande plockbuffé, som man äter massvis av för att kompensera för den varannan vatten man egentligen borde ha druckit. Det lede till att jag fick stifta närmare bekantskap med toalettholken. Det var i för sig frivilligt, men jag måste verkligen lära mig att sluta trycka i mig mat fastän jag är mätt. Fatta Gabriella, det hjälper inte att du tror att du kan kompensera det med träning och hälsoliv dagarna efter.
Det är just där och då som du mår illa, där och då som problemet ligger, och där och då du måste göra ändring! Basta!
Det var en del söta ponkar på festen, speciellt han i pott-frisyren var snygg, och Otto, fördelsedagsbarn nr.2 var charmig, men inga riktiga flörtar, tyvärr...
Jag fick i alla fall chans att promote:a 20h festivalen den 9 Maj på Världskulturmuséet. GÅ DIT!, och Du kommer inte att ångra dig!
Nu skall jag snickra ihop ett stöd till min cykelkorg. Den håller på och saboterar min bromsar, och måste därför tämjas! Till min hjälp ska jag ta en Ajax-dunk-kork, en såg, en borr, ett snöre/alternativt silvertejp. Önska mig lycka till!
Krams!
På nedervåningen sitter två släktingar som kommit på söndagsmiddag, och som jag egentligen också borde vara nere och spela artig mot. Men just nu skiter jag i beteendekoderna, och ägnar mig istället åt mitt ego och er, kära läsare!
Var hemma och sov över hos Habibi i fredags. Hon är verkligen en hemsk unge, denna-där.
Kl.23, efter en angenäm middag, samt betraktandet av Annie Hall (sorry Sonia, men så himmla fantastisk var den inte... ladi - da..) så gnällde hon över att hon var sååå trött och bara mååååste sova. Visst, sagt och gjort, vi gick och lade oss..
Men NÄ! Efter 10 minuter är den lilla skitungen inte trött längre, utan ska minsann upp och vara vaken resten av natten! Man kan väll sammanfatta det till att jag blev smått irriterad. Men jag stod på mig, trotts alla terroristangrepp inklusive kittling och ljus-chockar vägrade jag att lämna min ergonomiska madrass. Så vi låg och snacka en stund, och sen somnade jag runt kl.01 i alla fall, Mohaha!
Gorgonzola och Sex and the city är för övrigt en väldigt bra kombination till frukost, fast jag tycker att druvsaften skar lite. ; )
Le soir prochain, alltså nästa kväll, var det party hemma hos en av fröken Stinas vänner som gällde.
Och vem träffar jag där, om inte Josephine!?! Det är helt sjukt, hon dyker alltid på något sätt upp där man minst anar det.
Kvällen började ganska trevligt i alla fall, sen blev det lite för mycket mat för min del. Först middag hemma innan, sedan en dignande plockbuffé, som man äter massvis av för att kompensera för den varannan vatten man egentligen borde ha druckit. Det lede till att jag fick stifta närmare bekantskap med toalettholken. Det var i för sig frivilligt, men jag måste verkligen lära mig att sluta trycka i mig mat fastän jag är mätt. Fatta Gabriella, det hjälper inte att du tror att du kan kompensera det med träning och hälsoliv dagarna efter.
Det är just där och då som du mår illa, där och då som problemet ligger, och där och då du måste göra ändring! Basta!
Det var en del söta ponkar på festen, speciellt han i pott-frisyren var snygg, och Otto, fördelsedagsbarn nr.2 var charmig, men inga riktiga flörtar, tyvärr...
Jag fick i alla fall chans att promote:a 20h festivalen den 9 Maj på Världskulturmuséet. GÅ DIT!, och Du kommer inte att ångra dig!
Nu skall jag snickra ihop ett stöd till min cykelkorg. Den håller på och saboterar min bromsar, och måste därför tämjas! Till min hjälp ska jag ta en Ajax-dunk-kork, en såg, en borr, ett snöre/alternativt silvertejp. Önska mig lycka till!
Krams!
Kommentarer
Postat av: anja
gött, antog att du skulle ti VKM den nionde. jag har också som plan att gå dit då. sällskap? puss :)
Trackback
