Leve indie-kulturen!
Jag och Stina var ute i fredags. Vi skulle först till Gretas, då vi trodde att det halv 10 skulle vara en vakt-fri zon, men det visade sig att vi misstagit oss. Så där kom vi inte in. Istället bar det av till Rio-Rio! Mycket trevligt att beskåda fröken Stina dansa sin egen spirituella form av salsa, och visst hade vi roligt! Jag dansade t.ex. med en mexikanare (varför ska alla salsa-herrar vara så korta?) som hade tagit en master på chalmers. Men vid 12-snåret var det inte värst mycket folk kvar där, så vi bestämde oss att försöka komma in på Kontiki. Om det ointe skulle funka var det hemma och sängen som gällde.
På vägen mötte vi Clara och Lisa, som dagen till ära fyllde 18! Hon var extremt glad (i hatten), och uttryckte sig så fint: "fan.. Jag ÄLSKAR att va 18!!!"
Efter denna häftiga sammanstötning åkte vi (jag & Stina) till Kontiki. Vi kom in. Och Kontiki är härmed utsett, by me, det nördigaste-coolaste stället jag besökt! Tjocka TV-glasögon och rutiga skjortor vart man än såg, en massa fräsiga indie-människor, och en tjej som var otroligt lik Maia Hirasawa (BTW. ni kan spana in mig och Stina bland vimmel-bilderna på djungeltrumman, Kontiki - Taramsala).
Dit måste jag tillbaka! Visste inte att det fanns ett alternativ till alla bratiga ställen där killarna har backslick och tjejerna korta kjolar, men nu vet jag! I've seen the light!
På torsdag är det Svarta safirer på musikens hus, ett romskt band som spelar, och ringdans utlovas! Vill hemskt gärna dit, men på dagen skall jag jobba som funktionär på en dokumentärfilms-festival på Bergakungen (jag vet, jag lovade att catwalken skulle vara min sista insats för Amnesty, men detta anmälde jag mig till innan jag ens visste att det var för Amnesty sak, så det så!), och dagen efter har jag franska-prov på morgonen. Inte direkt upplagt för en sen kväll ute med andra ord. Men-men, den som lever får se.
Resten av helgen spenderade jag i Skåne med Zita (min hund), franskaböcker, Juno - som tyvärr inte är lika magisk andra gången man ser den som första, och min faster. Mysigt, fast jag hade hoppats på att hinna gräva ner mig djupare i min nylånade bok, Sagan om Belgarion. Men det kommer.
Måste bara tillägga att jag älskar Skåne. Vet ni hur vackert havet är en grå morgon i April? Eller hur släta stenarna är på stranden i Råå?
Nu skall jag nana.
Puss hej
På vägen mötte vi Clara och Lisa, som dagen till ära fyllde 18! Hon var extremt glad (i hatten), och uttryckte sig så fint: "fan.. Jag ÄLSKAR att va 18!!!"
Efter denna häftiga sammanstötning åkte vi (jag & Stina) till Kontiki. Vi kom in. Och Kontiki är härmed utsett, by me, det nördigaste-coolaste stället jag besökt! Tjocka TV-glasögon och rutiga skjortor vart man än såg, en massa fräsiga indie-människor, och en tjej som var otroligt lik Maia Hirasawa (BTW. ni kan spana in mig och Stina bland vimmel-bilderna på djungeltrumman, Kontiki - Taramsala).
Dit måste jag tillbaka! Visste inte att det fanns ett alternativ till alla bratiga ställen där killarna har backslick och tjejerna korta kjolar, men nu vet jag! I've seen the light!
På torsdag är det Svarta safirer på musikens hus, ett romskt band som spelar, och ringdans utlovas! Vill hemskt gärna dit, men på dagen skall jag jobba som funktionär på en dokumentärfilms-festival på Bergakungen (jag vet, jag lovade att catwalken skulle vara min sista insats för Amnesty, men detta anmälde jag mig till innan jag ens visste att det var för Amnesty sak, så det så!), och dagen efter har jag franska-prov på morgonen. Inte direkt upplagt för en sen kväll ute med andra ord. Men-men, den som lever får se.
Resten av helgen spenderade jag i Skåne med Zita (min hund), franskaböcker, Juno - som tyvärr inte är lika magisk andra gången man ser den som första, och min faster. Mysigt, fast jag hade hoppats på att hinna gräva ner mig djupare i min nylånade bok, Sagan om Belgarion. Men det kommer.
Måste bara tillägga att jag älskar Skåne. Vet ni hur vackert havet är en grå morgon i April? Eller hur släta stenarna är på stranden i Råå?
Nu skall jag nana.
Puss hej
Kommentarer
Trackback
