Det händer ingenting...UNDERBART!
Lista över dagens händelser:
Kl.10.00 - Gick upp.
Kl.10.30 - Frukost.
Kl.11.00 - Solen skiner = PRESSNING!
Kl.12.30 - Hjälper pappa att måla väggarna i gäststugan (5 vuxenpoäng till mig!)
Kl.13.15 - Solen fortsätter skina = Gabriella fortsätter pressa.
Kl.16.30 - Åker till Varberg och glor lite på skor. Hittar skor. (Jippii!)
Kl.18.30 - Friskis-utegympa i fortsatt strålande solsken. Underbart!
Kl.20.00 - Hemma igen. Äter middag, ringer några kompisar och gör nada helt enkelt.
Summering:
Helt underbar dag. Jag tycker faktiskt att semestern inte är någon semester om man inte får vara lite fri från sina kompisar också. Jag låter kanske som världens sämsta kompis (vem har sagt att jag inte är det? höhö), men det är faktiskt skönt att inte behöva umgås och vara social hela tiden.
Även fast man blir knäpp i huvudet av att inte träffa folk på för länge, så är det väll inte för mycket begärt att få vara ifred några veckor under sommaren? Jag träffar ju folk då och då, men tycker att jag har samlat ihop lagom med social-poäng fram tills nu i alla fall, i och med att jag var på språkresa och umgicks med folk 24-7x3 veckor i Frankrike. Man (läs:jag) blir faktiskt knäpp av att umgås med folk för mycket också. Eller, kanske inte knäpp direkt, snarare bara helt trött och matt. Men som sagt, bara jag får mina veckor i fred under sommaren så klarar jag av resten av året galant.
Sen så skall jag ju vara über-social nu snart igen, då alla konserter inne i stan sätter igång, Way out West och Kultur-kalaset. Maia, Fibes Oh Fibes!, Lily m.fl. Hipp hipp hurra! Fast jag blev aningen deppig nu på morgonen då jag fick reda på att Mika hade ställt in sin spelning på WoW. Det var ju mest för hans skull som jag köpte biljetterna! Och så har han mage att inte ens dyka upp! :'( Aja, de andra artisterna är ju inte så dumma de heller. Även fast jag knappt har hört någonting av någon av de andra. Men så var det ju å andra sidan när jag gick på Navid på världskulturmuséet också. Jag hade inte hört en endaste låt med dom innan, men jäklar vilket drag det blev! Kärlek vid första ögonkastet.
Navid, I love U : *
Ner till jorden igen...
Norvalla marknad var ingen höjdare i år direkt, fast vi kom i och för sig ganska sent. Knallarna höll på att börja packa undan när vi anlände, men tre dragkedjor, ett paket hispar och hakar, samt ett tivoli-snöre i smak sur raberber (åff kårz!) stod på inköpslistan efter dagens slut.
Har kommit ner någorlunda med fötterna på jorden igen idag efter förra helgen. Då kände jag mig som "Dancing queen" med hela världen för mina fötter. Nu har jag (i alla fall för tillfället) insett att livet inte är helt problemfritt och att livets enda mening inte är att ragga (trotts att jag fortfarande är ganska på den tanken ; ). Vi får se ifall jag kommer upp till min flört-himmel igen efter imorgon då jag skall på sommar-Rally på trägårn. Troligtvis kommer det bara att vara gamla gubbar där, men det kan nog bli ganska kul ändå. Hoppas också på att pappa har spender-byxorna på sig så att man kommer iväg till Gessle i Varberg på söndag. Berodde tydligen helt på vädret, men om det nu blir fint, så hur skulle det kunna bli bättre? Varberg, Sol, Guttar i min ålder (jag vet, aningen desperat, men det är faktiskt sådant jag tänker på!) och Goa låtar som man kan utantill. HoppasHoppasHoppas!
Byggare Bob, släng dig i väggen!
Men jag känner mig faktiskt väldigt glad. Efter France är det som om hela mitt liv har blivit lite mer vuxet. Mina vänner har en stark bidragande effekt till det (Majoriteten har blivit kvinnor, enligt de krav som jag ställer för att klassas som kvinna). Men också det sätt som folk bemöter mig på. Det känns som om att mina möjligheter har blivit så många fler! Det kanske är lite töntigt, men många av de saker som jag klassar som "vuxna" kan jag lixom göra utan problem nu. Jag kan dricka om jag vill, jag kan gå på krogen, resa , älska. De senaste dagarna har jag bara känt mig så fri! Jag är inte fånge i min egen kropp längre, såsom jag har känt det innan från och till (trotts att jag självklart fortfarande har begränsningar).
"But, with great powers comes great responsebility". Fast dom har jag inte lust att tänka på nu. Jag vill bara njuta av att vara fri och bekymmerslös för en gångs skull, innan skolan och kraven hinner i kapp mig igen. Och framtiden ser ljus ut! Bara roliga grejor inplanerad närmaste tiden. Släktträff med mina sinnesrubbade kusiner imorn, Sommar-Rally, Lions-Loppis, osv. ...YAY!
Utländska gossar? Ja tack!
Jag jobbade på Gothia Cup-invigningen igår. Att springa runt och sälja godis och dricka till uthungrade ungdomar på Ullevi är rätt kul, men verkligen ett slitjobb.
Hur som helst, i mitt jobb är det inte så ovanligt att killarna flörtar med en. "Beatiful girl, I don't want candy, I want you!"
Samma sak under språkresan i Frankrike. Killarna där var helt galna bara för att man var blond och svenska. Mina kompisar klagade högljutt över alla äckliga fransmän som dregglade över dom, men jag måste faktiskt erkänna att jag inte kände mig besvärad över huvud taget. Jag tyckte till och med att det var riktigt kul när killarna ropade, och ropar efter en!
Utländska killar verkar ha mer värdighet än svenska. Med dom är det bara se (och ropa!), inte röra! Många medelålders, svenska män däremot tycker om att "känna lite" när man skall tränga sig fram i de trånga bänkraderna på Ullevi. Helt oskyldigt skall de ge en en "hälpande hand" när man försöker ta sig förbi. Man är ju inte så smidig direkt när man skall tränga sig förbi med en stor låda på magen, men varför placera den "hjälpande handen" på min rumpa? Skäms, ni gamla karlar! Och tyvärr börjar även deras söner ta efter. Det fick jag erfara mer än en gång igår.
Utländska killar däremot nöjer sig med att ropa och flörta. Och jag älskar det! Utländska grabbs is da shitt! Hör jag brittisk engelska så smälter jag på fläcken (höhö). Som när Daniel Radcliff besökte Jay Lennon igår. Jag bara satt och njöt. Har inte hört cockney än, så vet inte vad min reaktion kommer att bli på den, men alla dialekter från de Brittiska öarna än så länge är underbara! Pippin:s i Lord of the rings, Billy:s i Billy Elliot..
Jag skall dit! Efter nian så drar jag. Kanske som Au pair, eller servetris. Man är ju inte direkt ensam svensk i London heller har jag hört. Och vi har ju bra rykte, vi svenskar, om att vi är serviceinriktade. Japp, Brittany får det bli. Det är den högst prioriterade planen för framtiden som jag har. För tillfället...
Kväll med flickorna..oj, oj oj!
Vi får väll ses i bamba å hänga på "studiedagarna " istället..
Och Anja hade skaffat pojkvän, pang-poff-så-bara. Vad händer med världen egentligen? Man är borta i tre veckor, å en av mina bästa vänner förvandlas till kvinna! Så nu var det bara lilla jag kvar. Aja, ingen brådska, det skall få ta den tid det tar, säger alla. Fast Enligt Emma så är det som med ketchup. Först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer allt. Å den där allt-strömmen har väll börjat få fart nu kan man säga, i och med mitt lilla äventyr med James i St Malo, hehe. Det är ju så otroligt spännande, hur kommer dethär att sluta?
Missa inte nästa avsnitt, Babar köper en ny cykel!
Tiden är inne!
Jag fick ett kreativt infall för två dagar sen, då jag märkte att ett av mina inlägg i en kompis gästbok mycket väl skulle kunna passa in i en blogg, min egen blogg. Då, för två dagar sen, fanns den bara i tanken, men jag kände att tiden var mogen och att det slutligen var dags.
Så nu, pam-pa-daa! Härmed invigs Bellisens Blogg, helt utan pompa och ståt, skumpa, gyllene saxar och kungligheter.
Detta är en blogg för att vädra alla små skruvade ideer och teorier som bara måste få komma ut, ty sådana har jag gott om. Små texter som kanske inte passar sig på så många andra ställen, för att dom antingen är för ointressanta, vulgära eller flummiga. Men nu skall alltså även dessa få en plats på webben.
Vi får se hur långlivad den blir (jag har ju en tendens att starta upp projekt för att sedan lägga ned dem inom en ganska snar framtid).
Det är bara att hålla tummarna på att ni ska följa mig en tid framöver..
På återseende! Tjingeling badring!
