Storstadsljus
Pjäsen handlar Liljan, en lantis som flyttat in till den tuffa storstaden och som jobbar på ett stort varuhus tillsammans med den nästan ännu tuffa Rose. En dag stjäl Liljan en klocka, utan någon egentlig anledning mer än spänningen. Hon ger den till sin strulande pojkvän, en slarver med höga skulder och knarkberoende. Pjäsen delas sedan upp i två separata historier, Liljans dygn och pojkvännens, som ändå går in i varandra på små finurliga sätt.
Pjäsen var väldigt bra, skulle kalla den öppen för sådana som inte är vana teater-tittare (sådana som jag själv alltså). Man använde och lekte väldigt mycket med ljussättningen, och resultatet blev snyggt och fräckt, speciellt i scenen där man har utsikt över hela staden (vilken stad är förblir outalat, men det är New York säger de som vet). Porträtten av alla de "knäppgökar" som finns i en stor stad är också mycket lyckad, man får många chanser att skratta igenkännande åt till exempel indian-mannen eller kvinnan från Venus.
Jag tycker absolut att den är värd att gå och se, främst eftersom den är så lättilgänglig, och har hög igenkänningsfaktor. Den får 4/5 B.
Lovet i korthet
Emmas kille skall nämligen starta upp en slags nät-tidning, och eftersom han är en mycket skicklig fotograf kände jag mig smickrad när han frågade om jag ville vara med och skriva. Dock tackade jag nej eftersom att jag bestämt mig lära känna mina egna begränsningar och inte åta mig något nytt projekt.
Efter att jag tackat nej får jag reda på att många fler än vad jag trodde från början är inblandade, att man fixat sponsorer, skall ha tält på way-out-west, hela köret!
Så nu sitter jag här och våndas. Visst, han sa att jag bara kunde säga till när jag kände att jag hade tid och hoppa på då, att det var helt lungt.. Men tänk så kul det hade vart att vara med och starta upp en sån här grej från början!
Så, resultatet blir alltså, även fast jag är ganska säker på att mitt beslut att avstå var rätt, att jag ångrar mig lite iaf...
Vad har jag gjort resten av lovet då? Faktiskt så har jag mest jobbat känns det som.. Jag pluggade lite idag, var på Ullared i onsdags (förlåt mormor för att jag bara sov bort hela bussresan både dit och hem), letat jobb och boende på Mallorca i sommar (på tal om det, måste komma ihåg att ringa Anna och be henne skicka cv.. å självklart höra om det allra senaste nyheterna från Umeå ; ) läst ut en bok *stolt* bokat tid för leverfläcks-operation (hur i helvete ska jag få det att gå ihop, att jag inte får träna på en månad och att jag måste träna upp mig inför steg 2 på friskis-utbildningen?).. Med mera...
Nu skall jag äta, sen skall jag åka på Musik Direkt-finalen (hoppas-hoppas-hoppas jag hittar ett flörtoffer där. Jag är desperat!!!).
Puss å kram-skumbanan!
Ni visste väll att Friskis-Maffian är den allra dödligaste?
Tora & co. är väll på Österlen vid det här laget. De skall spänna upp tavlor och vara allmänt konstnärliga i några dygn tillsammans. Tackade nej till erbjudandet att följa med, eftersom det hade blivit stressigt (Ha! Ser ni? Jag sa nej! Känner mig duktigt : )
Jag har varit på Friskis & Svettis ledar-utbildning i fyra dagar. Lett av Herkules! Det är sant! Nick heter han, kommer från stockholm, leder grymma jympa-pass, pluggar till läkare, är trevlig, VÄLTRÄNAD och spelar piano som en gud... Nejnej, Gabriella är inte alls lite småkåt på sin 10 år äldre kursledare ; ) Men jag har i alla fall inte varit så töntig att jag googlat på hans namn...än...
Jag var yngst av alla deltagare, och blev oskyldigt mördad av Maffian fyra gånger i rad (ni vet, den där strategi-leken, där alla skall vara invånare i en stad, och maffian mördar en person varje natt...). Det var i alla fall roligare för min del än för min rumskompis, Louise. Jag blev hängd av invånarna. Hon hittades mördad med en flaska nedkörd i halsen. Sjysst och rolig tjej, 28 år, skall bli läkare när hon blir stor, kommer att leda step/aerobic på Eriksberg. Jag kommer nog gå på hennes pass när hon är klar, hon kommer definitivt inte att gå på mina (Konstigt, tror hon inte att hon kommer att passa in bland alla 7 - 14 åringar?). Underbart men kämpigt, fyra dagar fyllda med anatomi, träning, mat-mat-mat och snö är till sin ände : )
Denna veckan är det påsklov, och har planerat in ovanligt lite för att vara jag. Och skall INTE lägga till NÅGOT mer, promise!
Är fasligt trötter, skall drika te och slappa i soffan nu hade jag tänkt (Gu va SKÖNT!!!).
Vi återhöres, pöss pöss!
En vecka i erotikens tecken..
Klockan är 23.59 när jag påbörjar det här inlägget. Jag borde verkligen sova nu. Men istället lägger jag ner tid på er, mina käraste, för att ni skall få senaste nytt om mitt liv. Förstår ni den verkliga innebörden i ordet tacksamhet? Aja, att vänta in morgonen tillsammans med Håkan är faktiskt ett helt OK substitut för sömn.
Vadhän denna fantasieggande rubrik? Jo, vår skola har läst i statistiken att svenska ungdomars kunskaper i Sex & Samlevnad egentligen är rätt kassa. Därför har man gjort en rejäl satsning och infört en temavecka för alla tvåor i ämnet, för att, så att säga, fräscha upp minnena från de fnissiga lektionerna i grundskolan.
Helt ok för mig. En vecka nästan helt utan vanligt plugg kan jag leva med.
Men så får man prov. "Sexamensprov". Mycket lustigt. Pleace, give me a brake! Kan vi inte bli unnade en enda liten ynka skön slapp vecka utan krav, en vecka som bara kan få vara lite latjo och kul? Men nej, minsann, ungdomar lär sig mycket bättre om de har prov i slutet kursen. Fuck you!
Idag var jag på kroki med Emma (aha, ännu en erotisk händelse tänker ni). Bara för att klargöra, Kroki = Att måla av en naken modell i olika poséér, 2 eller 5 min på varje posé.
Mycket trevligt, Emma är en av få vänner som berkligen kan måla i min umgängeskrets (mamma är i och för sig duktig hon med). Vi var i mina barndomskvarter, Guldheden, på KV konstskola. Enligt mig bland de mysigaste områdena i GBG, fullsmockat med new-age tanter, studenter och barnfamiljer.
Krokin i sig var inte värst erotisk, utan professionell. Däremot blev jag (enligt Emma), uppraggad av en tjej där. Hon berömde min kofta, frågade om jag gick på KV och hoppades att vi skulle ses nästa vecka. Helt självklart en flört, i Emmas ögon. "Det är många konstnärliga som är lagda åt andra hållet, tro mig, jag vet!" Jag kan själv hålla med om att det möjligtvis, kanske, kan ha varit lite flörtigt. Men men, "jag är inte den som är den, jag är den andra", som vår allas käre Timbuktu så fint beskriver. ^^
Måste även bekänna att jag har extremt dåligt samvete för att jag inte ringt varken Anna eller Sonia på det senaste (jag vet, jag är en DÅLIG människa!). Men jag har inte haft tid!
Lyxade i och för sig till det för mig ikväll och såg på TV, the Tudors. Helt utan anledning, bara gjorde det för att skådespelarna är snygga och har sex (erotik-koppling nr .3!). Kändes väldigt avslappnande, nästan i höjd med "Yoga, släng dig i väggen". Fatta hur längesen det var jag såg på TV! Inte sen Andra chansen förra lördan, typ, och då var inte ens Björn Gustafsson med. Denna lördan blir det MF-mys hos mig med några från skolan. Ser vi fram emot? Ja!
Nu skall jag sova, har duschat, så luktar ljuvligt av öltvål och l'Occitaines lavendel-lotion (tror jag. Fick en ny dusch av näsblod för en liten stund sen, så är inte riktigt säker...).
Hej svejs,
puss-puss-puss!
åNGest... och så Mika förstås
Var på gränsen till sammanbrott idag. När Magdalena frågade mig hur jag mådde efter psykologin började jag nästan gråta. Anledningen var att ingenting känns meningsfullt med skolan. Det är egentligen Hermans fel. Det var under utvecklingsamtalet med honom som jag insåg att jag faktiskt inte går i skolan för min egen skull, utan bara för bertygens, franska undantaget.
Känns lagom kul att inse det. Det gjorde/gör i alla fall att jag blir helt orklös. "Varför gör jag det här?".
Sen tar jag som vanligt på mig alldeles för mycket. Jag vill en massa, men har inte tid egentligen, vilket gör att jag blir grymt stressad och får ångest för att ingenting blir gjort. Tur att man har föräldrar att prata med så att man kan få hjälp att lösa det. Föredrar att prata med mamma, för hon är den som tycker synd om en, tröstar en och säger att allting kommer ordna sig. Pappa är mer realistisk och rakt på sak. Det är kanske inte alltid man vill höra att man är dum som tar på sig att göra fler saker än vad man klarar av, även fast man vet att det är sant.
Men nu har jag i alla fall en plan så att jag skall må bra igen.
1, Sluta vara aktiv medlem i Amnesty. Passiv medlem får duga.
2, Inte starta eget second-hand märke, utan lämna in mina gamla kläder till en butik som i sin tur säljer dem vidare. (Eller kanske starta bloppis? Hmm...)
3, Säga till Hannah att om hon jättegärna vill att vi två skall servera på studentfester senare i vår så får hon ta hand om planeringen, då jag inte har tid.
4, Prata med SYV, så att jag kan få en aning om vilka högskoleutbildningar som kräver vilka betyg, så att jag vet vad jag verkligen behöver, och inte bara satsar på jättehöga betyg "för säkerhets skull".
Tror och hoppas på att detta skall lugna ner mina nerver något.
På kärleksfronten är det fortfarande veligt. Jag vill vara kär i Jon, han är ju så söt och snäll osv, men jag känner inga romantiska känslor! Tänk om jag skulle bli kär i honom, då skulle jag och han och Emma och Oscar (Grattis Emma!!! Det är så underbart att se dig lycklig. Är verkligen jätteglad för din skull!) ha dubbeldejter och ligga och hångla i var sitt hörne av Oscars soffa. Men just nu känns det icke som det är det jag vill. Tusan.
Jag skall i alla fall träffa Jon imorgon kväll, inne i Mölndalsbro. Vad fasiken kan man göra på kvällen i Mölndalsbro? Känns lite rubbat egentligen, men, vi får la se hur det går..
Och så har jag ju varit i London med min kära bror (som för övrigt fyller 19 idag. Grattis broe!). Det var kul , vi gick på Mikas konsert på Brixton Academy och shoppade på Portobello road. Glädjen dövdes något tyvärr på grund av trötthet (jag erkänner, det var mitt fel, jag glömde ställa klockan 1h bakåt till England-tid), och den äckliga känslan jag har haft en tid nu att allting är ett måste, även om det är roliga saker.
Jag kan inte ens tycka att i normala fall kul grejer, som att träffa kompisar på helgen, är spontant och fritt, utan bara något som man måste genomföra för att ha det avbockat i kalendern. Ingen kul känsla alls. Det är delvis den som gjort mig så orolig och deppig på det senaste (andra skäl kan ni läsa om ovan).
Fick lite uppmuntring av Tora, Maya och Linnea, så att allt inte kändes riktigt lika hemskt. Skrattade faktiskt på vägen in mot stan tillsammans med dem idag. Gjorde ett smart uttalande som alltid och skällde passivt ut två killar för att de gick före Maya i kön till tele-operatören. Det var kul! Hoppas flickorna hittade fina kläder att ha på sig i EU-rollspelet om 2 veckor (Yaiks!).
Å jag har äntligen tränat! Bara ett baspass, men jag måste nog börja lugnt. Bara det gör mig lite lycklig. Har lite ont i knäet nu efteråt, men det kommer INTE att hindra mig. Jag måste klara av ett medelpass till på torsdag, vilken är sista dagen att anmäla sig till friskisutbildningen. Inte för att jag kommer vara hel då, men man kan ju känna efter hur förstört mitt knä känns imorgon i alla fall. Annars kan jag ju ringa och fråga om jag får skjuta upp min anmälan till nästa tisdag för att se hur mitt knä klarar påfrestningen av jympa.
Det är verkligen mycket som rör sig på en lite flicka i den stora världen.
Missa inte nästa avsnitt! Spännande värre!
Ciao Darlings, pyss!
Nej
Ta-Taa!
