Bellisens

Imorn är det Valborgsmässoafton.
Varborg innebär i vanliga fall: Kortege, läcker middag och desvärre ganska tråkiga människor ("vänner till familjen").

I år hoppas jag på en förändring. Och jag har god anledning till att vara hoppfull.
I år skall valborgsmässoafton bli: Fransk frukost ute (jag älskar att äta frukost ute.. Jag älskar frukost!), brännboll, Kortege, förkolnade grillkorvar och umgänge i goda vänners lag.
Det ser som sagt lovande ut.
Hoppas på det bästa, framför allt att vädret är på vår sida.

Jag kommer att ha facit i hand imorn kväll. Vi får se.

Nu är det desperate som gäller : )

Puss-puss!

Jippi-kay-yay! Prisa Gud! Lyckan är gjord och Ali Babas 40 rövare ligger i graven!
Jag skall till Arvika! Fick jobbet som funktionär : D Det är bara att packa tältet och dra! Hoppas-hoppas-hoppas Stina också kom med... Det är ju faktiskt tack vare henne som jag fick reda på att man kunde bli funktionär över huvud taget. Och sen vill jag inte sova ensam i mitt tält under de ensliga nätterna...

Jag har dock ett problem av karaktär stor. Sommarskolan. Det krockar. Våjne-våjne.. HUR ska jag göra?
Missar de sista fyra dagarna om jag åker till Arvika.. Men jag vill-vill-vill... Hmm... Måste höra med skolan. Tänk om jag måste betala allt själv om jag missar de 4 sista dagarna? Sheet!

Har jobbat idag. Gothenburg horseshow. Har så sjukt ont i fötterna. Måste köpa liktåplåster, sådana som funkar (alltså INTE Compeed. Jävla skitmärke!).

På vägen hem tog jag ställning i frågan om alkoholmonopolet. Det är nog inte så dumt ändå. Jag menar, när vuxna människor, runt 25, står och halsar ur en vinflaska på en busshållplats, hur är det då tänkt att ungdomar skall kunna hålla intaget på en lagom nivå? Det finns bara inte.
Allt fler vuxna tar ett glas vin till middagen på vardagen, som i medelhavsländerna, och fortsätter även med helg-supandet. Hur nyttigt är det liksom?

Om man nu skulle sänka åldersgränsen till köp av alkohol till 16, som i Danmark, hur lätt hade det då inte varit för en 14-åring att skaffa sig dricka genom äldre kompisar, om det nu inte är någon konst för mig som är 17, och åldergränsen 20?

Nepp, få folk att inse alla de negativa effekterna med sprit (om den hade uppfunnits idag hade den ju definitivt blivit klassad som narkotika), eller uppmärksamma nykterist-rörelsen! You Go, Björn Gustavsson, stå på dig!

Sen måste jag erkänna att jag själv inte är nyketrist, fast jag hade gärna blivit det. Det som krävs är ett mer avslappnat livssyn i olika sammanhang. Man borde inte behöva ha sprit i kroppen för att våga ragga..

I've taken my statement. Jag blir gärna kritiserad och informerad. Shoot!

Nu ska jag nana, som alltid inne hos mamma när pappa är bortrest. Visst kan man gosa med sina föräldrar även fast man är 17!

Pussi-puss, hej!

Ganska precis hemkommen från en mys-middag hemma hos kaeraste Anja, har bara gjort hummus och lagt Oscars stativ i trappan sen jag kom hem..
Jag är grill-kungen, så är det bara, sorry Staffan. Du får bli chokladtårte-kungen istället, den var faktiskt extremt god!

Ja, vi var alltså hembjudna till Anja på grillat & tsatziki, som vi lyckades hålla undan Emmas klor i den mån att alla andra faktiskt hann ta en sked (ärligt talat, den tjejen skulle kunna leva på tsatziki i ett år!).

Oscar sprutade på som bara den. Vilket innebar att han släckte elden kring biffarna med en blomspruta. Med lite fantasi hade vi väldigt roligt åt det under kvällen. Det var ingen parmiddag, vilket kändes väldigt skönt för min del. Maja och en vän till var med, så vi var faktiskt tre singel-tjejer där (hallå alla söta singelgossar, vart höll NI hus då!?)

Sen var det lite musikaliskt tema också, jag lyckades få en väldigt fin klang på post-trumpeten. Oscar plinkade lite på pianot, Maja och Anja visade sina gamla tvärflöjts-färdigheter, och Staffan körde lite gitarr. Emmas, och vän2:s bidrag till det hela var däremot lite otydligt...

Kommer att bli spännande att se hur mycket vitlök jag luktar imorn, efter en halv liter Tsatziki och hummus (uttalas HMmus, enligt min äkta vara kurd-kompis).

Natti-fnatt!
pusseli-snutteli!

Sitter uppe på mitt rum, inomhus, medan den vackra vårsolen strömmar in genom fönstret (jag vet, jag borde skämmas, borde vara ute och njuta istället, hoppa hopprep eller liknande).
På nedervåningen sitter två släktingar som kommit på söndagsmiddag, och som jag egentligen också borde vara nere och spela artig mot. Men just nu skiter jag i beteendekoderna, och ägnar mig istället åt mitt ego och er, kära läsare!

Var hemma och sov över hos Habibi i fredags. Hon är verkligen en hemsk unge, denna-där.
Kl.23, efter en angenäm middag, samt betraktandet av Annie Hall (sorry Sonia, men så himmla fantastisk var den inte... ladi - da..) så gnällde hon över att hon var sååå trött och bara mååååste sova. Visst, sagt och gjort, vi gick och lade oss..
Men NÄ! Efter 10 minuter är den lilla skitungen inte trött längre, utan ska minsann upp och vara vaken resten av natten! Man kan väll sammanfatta det till att jag blev smått irriterad. Men jag stod på mig, trotts alla terroristangrepp inklusive kittling och ljus-chockar vägrade jag att lämna min ergonomiska madrass. Så vi låg och snacka en stund, och sen somnade jag runt kl.01 i alla fall, Mohaha!

Gorgonzola och Sex and the city är för övrigt en väldigt bra kombination till frukost, fast jag tycker att druvsaften skar lite. ; )

Le soir prochain, alltså nästa kväll, var det party hemma hos en av fröken Stinas vänner som gällde.
Och vem träffar jag där, om inte Josephine!?! Det är helt sjukt, hon dyker alltid på något sätt upp där man minst anar det.

Kvällen började ganska trevligt i alla fall, sen blev det lite för mycket mat för min del. Först middag hemma innan, sedan en dignande plockbuffé, som man äter massvis av för att kompensera för den varannan vatten man egentligen borde ha druckit. Det lede till att jag fick stifta närmare bekantskap med toalettholken.  Det var i för sig frivilligt,  men jag måste verkligen lära mig att sluta trycka i mig mat  fastän jag är mätt. Fatta Gabriella, det hjälper inte att du tror att du kan kompensera det med träning och hälsoliv dagarna efter.
Det är just där och då som du mår illa, där och då som problemet ligger, och där och då du måste göra ändring! Basta!

Det var en del söta ponkar på festen, speciellt han i pott-frisyren var snygg, och Otto, fördelsedagsbarn nr.2 var charmig, men inga riktiga flörtar, tyvärr...
Jag fick i alla fall chans att promote:a 20h festivalen den 9 Maj på Världskulturmuséet. GÅ DIT!, och Du kommer inte att ångra dig!

Nu skall jag snickra ihop ett stöd till min cykelkorg. Den håller på och saboterar min bromsar, och måste därför tämjas! Till min hjälp ska jag ta en Ajax-dunk-kork, en såg, en borr, ett snöre/alternativt silvertejp. Önska mig lycka till!

Krams!

Idag har varit en bra dag. Jag har pluggat, sprungit, jobbat och städat, helt enligt mina planer. Känner mig sådär skönt, äckligt nöjd med mig själv ^^

Igår kväll var jag dock ganska bitter, kom inte in på chez där "alla andra" satt och myste.. Så jag dumpade Emma där hos hennes lover-boy och satte av till Stina som satt och hängde på Burger King vid Järntorget. Efter en tids sökande kom vi in på Henriksberg Ballroom. Ett tips till alla, gå INTE till Henriksberg Ballroom, om du inte själv är skabbig, bonde och tycker om öl. Och rik.
Milda Matilda, Stinas lilla kompis, hittade dock en berest 23-åring att förgylla kvällen med. Stina hittade argentinaren Miguel, en John Lennon-kopia från tiden då skägg och långt hår var inne. Och jag hittade inte nån : (

Vaför skall det vara så svårt att hitta nån? Hade i för sig ett ganska stort utbud under Håkan-konserten, men inget napp... Jäklars, jag vill inte bli mer desperat än vad jag redan är!

Jon ringde idag föresten. Han tyckte synd om mig för att jag hade blivit dumpad av Emma utanför Chez (ja, han var också med, men det visste jag inte från början).
Sanningen var att det var jag som dumpade Emma, och inte tvärt om, så det så!
Vi småsnackade lite (jag och Jon alltså), det var trevligt. Är fortfarande sur på mig själv och mina bångstyriga känslor..

Nu skall jag dricka te, ta nått smått att äta, och sedan sova. Helst skulle jag vilja läsa lite Sagan om Belgarion innan jag slocka, men vi får se.
Sprang ju vilse i Ängårdsbergen idag, så känner mig lite seg. Har aldrig sprungit så långt, hamnade på nått konstigt vänster borta vid plantagen : S
Men jag hittade hem tillslut, med lite hjälp från en ung barnfamilj.

Natti-fnatt, pusse fnutt!

Tjo! Har precis kommit hem från en spelning med "Svarta safirer", ett Romskt (zigenar-) band på café hängmattan. Det var skitbra! Jag var där med Stina och hennes kompis, och Stina är ju inte direkt känd för att vara den blyga typen. Vi dansade-dansade-dansade i massor. Man blir så lycklig av sådan musik. Det är inte bara en massa elektroniska effekter, utan verkliga,skickliga musiker som spelar. Sen är det ju oerhört charmigt med dragspel, trumpet och fiol.

Vi skall förmodligen ut i helgen oxå (Yay!), imorn eller på lördag. Jag hoppas på lördag, eftersom jag inte vart hemma och myst med mamma, pappa å brorsan sen i måndags.Om jag nu inte får jobb på Håkan på lördag.

Jag fattar det inte. Peter har svikit mig! Jag som brukade vara hans favorit. Nu sparar han inte ens en plats åt mig på en stor konsert, utan jag får agera reserv. MOI! Efter allt jag har gjort för honom och det där stället (Scandinavium). Fy bubblan!
Egentligen var tanken att jag skulle åka ner till min polare i Borås och gå på en maskerad på hennes skola. Dessvärre blev hon sjuk, så det blev ingen utklädning för min del : (

Var funktionär på en dokumentärfilmsfestival idag. De hade varit ganska tråkigt, om det inte hade varit för sällskapet (Thank you, Lisa, linnea & Maya!).
Vi missade det mesta eftersom vi var tvugna att plocka ihop bord och hälla upp cider som ändå ingen drack av. Men chokladen som serverades var väldigt god, speciellt den med apelsin-smak (fast jag mådde rätt illa efteråt måste jag erkänna). Där fanns en söt kille med sprucken läpp också. Han var reporter och gick på munkebäck. Skall nog göra lite efterforskningar och leta upp honom. Det borde inte vara så svårt, fakta om namn och sånt borde ju komma med i filmen som de satte ihop (och som skall komma ut på amnestys hemsida).
Vi funkisar kanske rill och med hamnar i Amnesty-press, med bild och allt! (respect!)

Måste även se den nya filmen 21. Förutom att han e så bra, han med ärren, så är det killen som hade huvudrollen i "Across the universe" som har huvudrollen i den här med. Han är ju bara så söt!!

Aja, har franskaprov imorn, dax att sova nu.
Natski-pattski-puss!

Jag och Stina var ute i fredags. Vi skulle först till Gretas, då vi trodde att det halv 10 skulle vara en vakt-fri zon, men det visade sig att vi misstagit oss. Så där kom vi inte in. Istället bar det av till Rio-Rio! Mycket trevligt att beskåda fröken Stina dansa sin egen spirituella form av salsa, och visst hade vi roligt! Jag dansade t.ex. med en mexikanare (varför ska alla salsa-herrar vara så korta?) som hade tagit en master på chalmers. Men vid 12-snåret var det inte värst mycket folk kvar där, så vi bestämde oss att försöka komma in på Kontiki. Om det ointe skulle funka var det hemma och sängen som gällde.

På vägen mötte vi Clara och Lisa, som dagen till ära fyllde 18! Hon var extremt glad (i hatten), och uttryckte sig så fint: "fan.. Jag ÄLSKAR att va 18!!!"

Efter denna häftiga sammanstötning åkte vi (jag & Stina) till Kontiki. Vi kom in. Och Kontiki är härmed utsett, by me, det nördigaste-coolaste stället jag besökt! Tjocka TV-glasögon och rutiga skjortor vart man än såg, en massa fräsiga indie-människor, och en tjej som var otroligt lik Maia Hirasawa (BTW. ni kan spana in mig och Stina bland vimmel-bilderna på djungeltrumman, Kontiki - Taramsala).

Dit måste jag tillbaka! Visste inte att det fanns ett alternativ till alla bratiga ställen där killarna har backslick och tjejerna korta kjolar, men nu vet jag! I've seen the light!

På torsdag är det Svarta safirer på musikens hus, ett romskt band som spelar, och ringdans utlovas! Vill hemskt gärna dit, men på dagen skall jag jobba som funktionär på en dokumentärfilms-festival på Bergakungen (jag vet, jag lovade att catwalken skulle vara min sista insats för Amnesty, men detta anmälde jag mig till innan jag ens visste att det var för Amnesty sak, så det så!), och dagen efter har jag franska-prov på morgonen. Inte direkt upplagt för en sen kväll ute med andra ord. Men-men, den som lever får se.

Resten av helgen spenderade jag i Skåne med Zita (min hund), franskaböcker, Juno - som tyvärr inte är lika magisk andra gången man ser den som första, och min faster. Mysigt, fast jag hade hoppats på att hinna gräva ner mig djupare i min nylånade bok, Sagan om Belgarion. Men det kommer.

Måste bara tillägga att jag älskar Skåne. Vet ni hur vackert havet är en grå morgon i April? Eller hur släta stenarna är på stranden i Råå?

Nu skall jag nana.
Puss hej

Hemkommen från Jon, igen.. Förvirrad som satan, igen..
Men nu är det slut med tvivel, förhoppningar och önskan. Jag är inte kär. Så är det. Den svåra sanningen måste tacklas. Jon är underbar. Han är, för att citera Juno "the cheese on my macaroni". Och ändå så känner jag inget pirr. Inte det minsta lilla fnurr på kärlekslinjen.
Sitter och smådeppar till Jaqee. Jag vill ju ha honom. I huvudet, överallt. Men i hjärtat som vän. Och tyvärr är det hjärtat som vinner den här dragkampen.

Det är skitigt. Det är svårt. Men något jag måste acceptera. För om jag försöker mer nu kommer det bara att bli värre. Det kommer att bryta ner oss i beståndsdelar, och jag kommer ändå aldrig att nå målet.
fan.

Varför, i hela helvete, kan man inte bestämma vem man skall bli kär i!?! Ha!?!
Om jag nu med hjälp av hjärnans signaler kan bestämma att jag ska böja en arm eller gå upprätt, varför kan man inte då också styra över sina känslor? Jag vill ju vara kär i Jon. Vill så in i helvete. Men jag KAN inte!!! Gaaah!

Var med om det mest romantiska i hela mitt liv för två dagar sedan. Det skulle verkligen kunna ha varit ett urklipp ur en Hollywoodrulle. Förutom att det aldrig ljöd några violiner eller kom något glitter-regn.
H-E-L-V-E-T-E!!!
Handlar det inte bara om hormoner? "Tjenare barnmorskan, undrade om du hade några piller åt mig så att man kan gå och bli kär?". Eller inte. Det är väll mitt Electra-komplex som spökar... Någon som har något tips? Snälla, jag är desperat!