Bellisens

Hemkommen från Jon, igen.. Förvirrad som satan, igen..
Men nu är det slut med tvivel, förhoppningar och önskan. Jag är inte kär. Så är det. Den svåra sanningen måste tacklas. Jon är underbar. Han är, för att citera Juno "the cheese on my macaroni". Och ändå så känner jag inget pirr. Inte det minsta lilla fnurr på kärlekslinjen.
Sitter och smådeppar till Jaqee. Jag vill ju ha honom. I huvudet, överallt. Men i hjärtat som vän. Och tyvärr är det hjärtat som vinner den här dragkampen.

Det är skitigt. Det är svårt. Men något jag måste acceptera. För om jag försöker mer nu kommer det bara att bli värre. Det kommer att bryta ner oss i beståndsdelar, och jag kommer ändå aldrig att nå målet.
fan.