Till haaaaavs, till haavs...!
Tjosan hejsan hoppsan.
Jag är taggad, jag är laddad, men ändå kolugn. Persedelväskan är packad intill bristningsgränsen, grön och fin står den brevid bäddsoffan, inväntandes den närmaste månadens äventyr.
Jag har filat naglarna korta och praktiska, skall epilera benen efter det att jag duschat, och ta ännu en hutt Khan Jang innan jag somnar. Kl.12 skall vi träffas på Kärringberget imorgon. Jag och alla de människor jag skall dela liv med den närmaste månaden. Prrrr. Jag ryser när jag tänker på det. Vill inte ha för höga förväntningar, men jag tror att det kommer bli SKITKUL! :D
Har läst ut Glappet nu. Den andra halvan av boken var faktiskt väldigt bra. Den sluta lite abrubt, men ändå bra. Samtidigt har spänningen kring Anders lagt sig. Han verkar inte ha några djupare intentioner med sina sms, som nu har bytts ut mot mejl, men han är så sjukt trevlig att det inte är klokt. Och jag som så lätt faller för trevliga killar... jobbigt!
I fredags var vi i Varberg på Magnus Uggla. Ljudet var värdelöst, vi hörde knappt vad han sjöng, men jag, pappa och Helen, en gammal kompis till familjen, stod ändå där längst fram och hoppade. Att jag dessutom inte är så inläst på texterna gjorde också konserten mindre bra än vad den kunde ha varit. Menmen, en liten trevlig familjeutflyckt var det i alla fall, fram tills kl.halv 12.
Då tog konserten slut, och jag & Helen gick på toaletten inne på sociteten. Där inne råkade vi upptäcka vilket party det var. Vi ville stanna kvar och dansa, men CH(brorsan) ville åka hem. Eftersom CH var den enda som inte hade druckit, och han därför skulle köra, hade vi inte något annat val än att åka med. Han skulle jobba dagen efter, vilket han använde som argument för "jag måste hem och sova".
Grejen var den att klockan bara var halv 12, och CH inte skulle börja jobba förrän kl.10 dagen efter. Han skulle vara tvungen att gå upp kl.halv 9. Det är ju ändå inte så farligt tidigt! Ändå var han tvungen att åka hem halv 12 från Varberg för att sova! Jag var så ARG!
Det jag egentligen tänkte säga var att jag nu kommer att vara avskärmad från omvärlden i nästan 4 månader, närmare bestämt fram till den 16 Augusti. Jag kommer inte ens få ringa från min mobil på båten utan vakthavande befäls godkännande! Snacka om primitivt. ^^
Så, detta är alltså ett farväl för en ganska lång tid framöver. Lovar att ta en massa bilder och ha en massa sjömanshistorier i bagaget med mig hem.
Ha det nu så fint alla, så hörs vi igen i augusti!
Puss&Kram allez, bisous et bonne nuit!
Jag är taggad, jag är laddad, men ändå kolugn. Persedelväskan är packad intill bristningsgränsen, grön och fin står den brevid bäddsoffan, inväntandes den närmaste månadens äventyr.
Jag har filat naglarna korta och praktiska, skall epilera benen efter det att jag duschat, och ta ännu en hutt Khan Jang innan jag somnar. Kl.12 skall vi träffas på Kärringberget imorgon. Jag och alla de människor jag skall dela liv med den närmaste månaden. Prrrr. Jag ryser när jag tänker på det. Vill inte ha för höga förväntningar, men jag tror att det kommer bli SKITKUL! :D
Har läst ut Glappet nu. Den andra halvan av boken var faktiskt väldigt bra. Den sluta lite abrubt, men ändå bra. Samtidigt har spänningen kring Anders lagt sig. Han verkar inte ha några djupare intentioner med sina sms, som nu har bytts ut mot mejl, men han är så sjukt trevlig att det inte är klokt. Och jag som så lätt faller för trevliga killar... jobbigt!
I fredags var vi i Varberg på Magnus Uggla. Ljudet var värdelöst, vi hörde knappt vad han sjöng, men jag, pappa och Helen, en gammal kompis till familjen, stod ändå där längst fram och hoppade. Att jag dessutom inte är så inläst på texterna gjorde också konserten mindre bra än vad den kunde ha varit. Menmen, en liten trevlig familjeutflyckt var det i alla fall, fram tills kl.halv 12.
Då tog konserten slut, och jag & Helen gick på toaletten inne på sociteten. Där inne råkade vi upptäcka vilket party det var. Vi ville stanna kvar och dansa, men CH(brorsan) ville åka hem. Eftersom CH var den enda som inte hade druckit, och han därför skulle köra, hade vi inte något annat val än att åka med. Han skulle jobba dagen efter, vilket han använde som argument för "jag måste hem och sova".
Grejen var den att klockan bara var halv 12, och CH inte skulle börja jobba förrän kl.10 dagen efter. Han skulle vara tvungen att gå upp kl.halv 9. Det är ju ändå inte så farligt tidigt! Ändå var han tvungen att åka hem halv 12 från Varberg för att sova! Jag var så ARG!
Det jag egentligen tänkte säga var att jag nu kommer att vara avskärmad från omvärlden i nästan 4 månader, närmare bestämt fram till den 16 Augusti. Jag kommer inte ens få ringa från min mobil på båten utan vakthavande befäls godkännande! Snacka om primitivt. ^^
Så, detta är alltså ett farväl för en ganska lång tid framöver. Lovar att ta en massa bilder och ha en massa sjömanshistorier i bagaget med mig hem.
Ha det nu så fint alla, så hörs vi igen i augusti!
Puss&Kram allez, bisous et bonne nuit!
Sommarförvirring med sommarförkylning
Örk... Jag är så förkyld. Nedrans näsa! Den rinner och kliar och jag nyser och hostar och låter som om jag inte gjort annat än rökt hela livet.
Samtidigt känns det som att jag sitter instängd i en overklighets-bubbla, avskärmad från den riktiga världen. Jag tror att det är en komibantion av förkylning, boken jag läser, och den oväntade sms-konversationen jag har haft de senaste tre dagarna med Arvika-Anders.
Var ju i Varberg och jobbade för Amnesty på Winnerbäck. Ganska kass konsert av honom tycker jag, Cissi & Nour och Maia Hirasawa var mycket mer underhållande. Å andra sidan har jag inte lyssnat in mig på Winnerbäck som jag gjort med Maia, och Cissi & Nour sjöng ju inte över huvud taget..
Mycket välordnad träff skall understrykas, skräckrollspelet första kvällen var riktigt kul! Sen fick vi ju se bockstensmannen ^^ Åh, jag hade glömt hur mycket jag älskar historia!
Boken jag läser, Glappet, var löjlig till en början, huvudpersonerna var nästan parodiskt korkade och ytliga. La t.o.m. ner den ett tag för att börja läsa Vredens druvor istället. Men jag kunde inte sluta tänka på Ella och Josefin, som huvudpersonerna heter, så jag var tvungen att fortsätta läsa. Tur var väll det, för nu är den riktigt bra. Man kan verkligen leva sig in i karaktärernas känslor, deras drömmar och besvikelser.
Kanske beror min flummighet på sms:andet med Anders? Jag vet inte om det är seriöst, eller om det hela är ett enda stort skämt.
Visst, vi har småflörtat lite under hela tiden vi känt varandra, men vissa av de meddelanden vi skickat nu de senaste tre dagarna känns verkligen som grovflörtande. Eller?
Det går lixom upp och ner hela tiden. Jag vet inte.
Är avundsjuk på Stina som ska upp till sin lilla loverboy Johannes, även han en bekantskap från Arvika, i Sthlm nu på söndag. Åh, jag VILL hänga på! Men det går inte, jag åker och seglar på tisdag, och måste lägga all min tid och energi på att bli frisk..
Å andra sidan, som min mamma säger, det är tur att jag inte hittar nån nu innan när jag ska ut och segla med snygga sailor-boys i tre veckor. Så att jag kan vara helt fri och slampig ;P
Vojne-vojne, livet är tufft för en sommar-flicka..
Samtidigt känns det som att jag sitter instängd i en overklighets-bubbla, avskärmad från den riktiga världen. Jag tror att det är en komibantion av förkylning, boken jag läser, och den oväntade sms-konversationen jag har haft de senaste tre dagarna med Arvika-Anders.
Var ju i Varberg och jobbade för Amnesty på Winnerbäck. Ganska kass konsert av honom tycker jag, Cissi & Nour och Maia Hirasawa var mycket mer underhållande. Å andra sidan har jag inte lyssnat in mig på Winnerbäck som jag gjort med Maia, och Cissi & Nour sjöng ju inte över huvud taget..
Mycket välordnad träff skall understrykas, skräckrollspelet första kvällen var riktigt kul! Sen fick vi ju se bockstensmannen ^^ Åh, jag hade glömt hur mycket jag älskar historia!
Boken jag läser, Glappet, var löjlig till en början, huvudpersonerna var nästan parodiskt korkade och ytliga. La t.o.m. ner den ett tag för att börja läsa Vredens druvor istället. Men jag kunde inte sluta tänka på Ella och Josefin, som huvudpersonerna heter, så jag var tvungen att fortsätta läsa. Tur var väll det, för nu är den riktigt bra. Man kan verkligen leva sig in i karaktärernas känslor, deras drömmar och besvikelser.
Kanske beror min flummighet på sms:andet med Anders? Jag vet inte om det är seriöst, eller om det hela är ett enda stort skämt.
Visst, vi har småflörtat lite under hela tiden vi känt varandra, men vissa av de meddelanden vi skickat nu de senaste tre dagarna känns verkligen som grovflörtande. Eller?
Det går lixom upp och ner hela tiden. Jag vet inte.
Är avundsjuk på Stina som ska upp till sin lilla loverboy Johannes, även han en bekantskap från Arvika, i Sthlm nu på söndag. Åh, jag VILL hänga på! Men det går inte, jag åker och seglar på tisdag, och måste lägga all min tid och energi på att bli frisk..
Å andra sidan, som min mamma säger, det är tur att jag inte hittar nån nu innan när jag ska ut och segla med snygga sailor-boys i tre veckor. Så att jag kan vara helt fri och slampig ;P
Vojne-vojne, livet är tufft för en sommar-flicka..
Usch för Prinsesskladd!
Sabaydee - kha! (Hej! på Thai)
Sitter här och plågas medan mamma tittar på Grattis Victoria!. EMD gör precis en jazz-version av Jennie let me love you. Mina öron skrumpnar! Egentligen är det inte så hemskt, men det är mer själva jippot som jag inte klarar av.
OK. Kronprinsessan fyller år. Grattis. Men, ärligt talat, måste ni smälla upp värsta "kalaset", med sjuttirutton svensktoppen-kändisar, diktläsning och stipendie-tjat för att bryta ner svenskarnas samveten?
Räcker det inte med att hon får en tårta på sängen och ett "Jag må hon leva" som oss andra dödliga?
Imorn åker jag till varberg för att förkunna Amnestys förträffliga arbete för mänskliga rättigheter! På Lars Winnerbäcks konsert alltså. Inte Keep them safe, inte Human dignety, utan Säg nått! Det finns risk för regn, men då kommer jag att stå där, tapper, iklädd mina vackra, kycklinggula galonregnkläder. Skall också skälla ut en viss person lite halvhjärtat, då jag fick stå de sämsta passen, de som jag absolut inte hade bett om. Jag bad om att få stå tidigt och propagera. Jag hamnade på de två senast möjliga. HYGGLIGT! Eller inte...
Glömde att nämna den mörke killen i glasskiosken i Varberg i min pojkrapport igår. Han blev så störd av min skönhet att han räknade fel på priset och gav min bror 10kr för mycket tillbaka i växel, haha! (Ok, jag vet inte om det är sanningen och ifall det var därför han gav tillbaka för mycket i växel, men man kan väll få fantisera?) Får köpa en glass någon gång i veckan och se om han räknar fel igen.
Oh, soe exajting!
Jordgubbarna kommer snart att ta slut ska tilläggas. Mamma och jag köpte en liter idag på freeport, men dom var smaklösa och mjöliga, blä! Däremot kommer mina gröna, fina, nya gympadojjor vara med ett bra tag till. Hade ju helst köpt ett par ekologiska, men det var så himla omständigt. Man kunde bara handla över internet, och jag måste verkligen testa skor innan jag köper dom. Fast det eko-paret jag tittade på, som var svarta med en röd prick längst fram för att symbolisera kampen mot storföretagen var rejält coola.
Tyvärr blev det alltså inte dessa eko på freeport idag (tror knappast att de finns där). Men jag kan ändå sova med ganska gott samvete. Om man inte satsar på eko, eller second hand, vilket är lite svårt med just gympaskor, kan man i alla fall satsa på lång hållbarhet, och CAT! känns som ett seriöst, hållbart märke.
Skall tacka min mammsen också, som utan så mycket som att knysta följde med när jag testade minst 40 par skor innan jag hittade min fullträff. Det är ju bara för att jag tar alla dina snällheter för givet som jag inte omnämner dem i min blogg. Annars skulle min blogg bara vara fylld av vördnadsfulla ord tillägnade min familj. Inte så rolig läsning med andra ord.
Nu skall jag dricka te och bota min hosta (den rackarn har fortfarande inte givit med sig! Morr!)
Bisous mes amies!
Sitter här och plågas medan mamma tittar på Grattis Victoria!. EMD gör precis en jazz-version av Jennie let me love you. Mina öron skrumpnar! Egentligen är det inte så hemskt, men det är mer själva jippot som jag inte klarar av.
OK. Kronprinsessan fyller år. Grattis. Men, ärligt talat, måste ni smälla upp värsta "kalaset", med sjuttirutton svensktoppen-kändisar, diktläsning och stipendie-tjat för att bryta ner svenskarnas samveten?
Räcker det inte med att hon får en tårta på sängen och ett "Jag må hon leva" som oss andra dödliga?
Imorn åker jag till varberg för att förkunna Amnestys förträffliga arbete för mänskliga rättigheter! På Lars Winnerbäcks konsert alltså. Inte Keep them safe, inte Human dignety, utan Säg nått! Det finns risk för regn, men då kommer jag att stå där, tapper, iklädd mina vackra, kycklinggula galonregnkläder. Skall också skälla ut en viss person lite halvhjärtat, då jag fick stå de sämsta passen, de som jag absolut inte hade bett om. Jag bad om att få stå tidigt och propagera. Jag hamnade på de två senast möjliga. HYGGLIGT! Eller inte...
Glömde att nämna den mörke killen i glasskiosken i Varberg i min pojkrapport igår. Han blev så störd av min skönhet att han räknade fel på priset och gav min bror 10kr för mycket tillbaka i växel, haha! (Ok, jag vet inte om det är sanningen och ifall det var därför han gav tillbaka för mycket i växel, men man kan väll få fantisera?) Får köpa en glass någon gång i veckan och se om han räknar fel igen.
Oh, soe exajting!
Jordgubbarna kommer snart att ta slut ska tilläggas. Mamma och jag köpte en liter idag på freeport, men dom var smaklösa och mjöliga, blä! Däremot kommer mina gröna, fina, nya gympadojjor vara med ett bra tag till. Hade ju helst köpt ett par ekologiska, men det var så himla omständigt. Man kunde bara handla över internet, och jag måste verkligen testa skor innan jag köper dom. Fast det eko-paret jag tittade på, som var svarta med en röd prick längst fram för att symbolisera kampen mot storföretagen var rejält coola.
Tyvärr blev det alltså inte dessa eko på freeport idag (tror knappast att de finns där). Men jag kan ändå sova med ganska gott samvete. Om man inte satsar på eko, eller second hand, vilket är lite svårt med just gympaskor, kan man i alla fall satsa på lång hållbarhet, och CAT! känns som ett seriöst, hållbart märke.
Skall tacka min mammsen också, som utan så mycket som att knysta följde med när jag testade minst 40 par skor innan jag hittade min fullträff. Det är ju bara för att jag tar alla dina snällheter för givet som jag inte omnämner dem i min blogg. Annars skulle min blogg bara vara fylld av vördnadsfulla ord tillägnade min familj. Inte så rolig läsning med andra ord.
Nu skall jag dricka te och bota min hosta (den rackarn har fortfarande inte givit med sig! Morr!)
Bisous mes amies!
Bacillkontroll och glassig golf
Tjolahoppsan hej och svej!
(Som den långe farbrorn jag och Hannah var och tittade på på Liseberg häromdagen säkert skulle har börjat sitt blogginlägg med).
Fortfarande sjuk, fortfarande extremt mätt på sommarens färska gåvor.
Mmm, det är så GOTT med färska körsbär. Körsbär i alla andra former är svinäckligt i mitt tycke, det spelar ingen roll om det är godis med körsbärssmak, körsbärssaft, körsbärspaj (vilket jag i och för sig aldrig har smakat). Men körsbär i alla former utan naturella smakar penicillin. Usch usch usch. Tur att man inte tvingas äta det i alla fall.
Träffade Emelie från Junior-kursen på Värmdö idag. Hon jobbar på varbergs fästning i smyckesboden, så jag passade på att säga hej till henne och rulla ett vaxljus när vi ändå var i trakten. Ljuset var är liten "kärleksgåva" från mamma, för att jag inte skulle bli avundsjuk på Karin (CH, min brorsas flickvän), för att hon fick ett kärlekshalsband av honom. Inte för att jag blev avundsjuk... man kan väll säga att det inte var min smak. punkt.
Vann dessutom i minigolf idag. Över hela familjen, inklusive Karin. Jag borde vara helt förtrollande lycklig, i alla tidigare år har jag bara förlorat och förlorat då vi spelat minigolf. Men inte nu, mohahaha, jag vann, jag vann, jag vann! Ändå blev jag inte sådär överlycklig, konstigt nog. Reagera inte på det så mycket över huvud taget. Men det var gott att förloraren var tvungen att bjuda alla oss övriga på glass efteråt (i det här fallet min bror : )
Imorn skall jag försöka jobba på invigningen på Gothia cup. Vet inte om jag kommer vara tillräckligt frisk bara... För det första vill nog inte de som köper dricka få dem nedkletade med snor. För det andra kanske det inte är vidare sjysst mot alla de avlägsna lag som aldrig råkat på några nordiska förkylningsbaciller förut, att jag skall gå runt och hosta på dem.
Tänk om jag slår ut hela Sydafrikas lag med mina baciller, så att de inte kan vara med under hela resten av turneringen. Det skulle kännas ganska taskigt.. Vi får se imorn bitti.
Sen är det lite nya rön om min Uddevalla-flört med (han sötingen med töntbrillorna).
Jag hade ju skrotat alla mina romantiska fantasier om honom eftersom han inte svarade på mitt senaste sms (sacrè shitstuffel!)
Men nu har han lagt till mig som vän på facebook. : S Tetig typ han é!
Jobbiga problem vi har, vi stackars satar, vi barn av informationsålder...
Tedax! Gonatt!
(Som den långe farbrorn jag och Hannah var och tittade på på Liseberg häromdagen säkert skulle har börjat sitt blogginlägg med).
Fortfarande sjuk, fortfarande extremt mätt på sommarens färska gåvor.
Mmm, det är så GOTT med färska körsbär. Körsbär i alla andra former är svinäckligt i mitt tycke, det spelar ingen roll om det är godis med körsbärssmak, körsbärssaft, körsbärspaj (vilket jag i och för sig aldrig har smakat). Men körsbär i alla former utan naturella smakar penicillin. Usch usch usch. Tur att man inte tvingas äta det i alla fall.
Träffade Emelie från Junior-kursen på Värmdö idag. Hon jobbar på varbergs fästning i smyckesboden, så jag passade på att säga hej till henne och rulla ett vaxljus när vi ändå var i trakten. Ljuset var är liten "kärleksgåva" från mamma, för att jag inte skulle bli avundsjuk på Karin (CH, min brorsas flickvän), för att hon fick ett kärlekshalsband av honom. Inte för att jag blev avundsjuk... man kan väll säga att det inte var min smak. punkt.
Vann dessutom i minigolf idag. Över hela familjen, inklusive Karin. Jag borde vara helt förtrollande lycklig, i alla tidigare år har jag bara förlorat och förlorat då vi spelat minigolf. Men inte nu, mohahaha, jag vann, jag vann, jag vann! Ändå blev jag inte sådär överlycklig, konstigt nog. Reagera inte på det så mycket över huvud taget. Men det var gott att förloraren var tvungen att bjuda alla oss övriga på glass efteråt (i det här fallet min bror : )
Imorn skall jag försöka jobba på invigningen på Gothia cup. Vet inte om jag kommer vara tillräckligt frisk bara... För det första vill nog inte de som köper dricka få dem nedkletade med snor. För det andra kanske det inte är vidare sjysst mot alla de avlägsna lag som aldrig råkat på några nordiska förkylningsbaciller förut, att jag skall gå runt och hosta på dem.
Tänk om jag slår ut hela Sydafrikas lag med mina baciller, så att de inte kan vara med under hela resten av turneringen. Det skulle kännas ganska taskigt.. Vi får se imorn bitti.
Sen är det lite nya rön om min Uddevalla-flört med (han sötingen med töntbrillorna).
Jag hade ju skrotat alla mina romantiska fantasier om honom eftersom han inte svarade på mitt senaste sms (sacrè shitstuffel!)
Men nu har han lagt till mig som vän på facebook. : S Tetig typ han é!
Jobbiga problem vi har, vi stackars satar, vi barn av informationsålder...
Tedax! Gonatt!
En töntig hälsobetraktelse
Örk.. Jag är sjuuuk!
Hostar och snörvlar å mår allmänt phyton! Egentligen är det bara en rejäl förkylning, men den är inge kul ändå. Men har smällt i mig en typ ett halvt kilo körsbär under en promenad med mammsen idag, de innhåller väl en massa C-vitamin? Det skall ju vara bra om man är sjuk. Stina sa föresten något när vi åkte hem härom dagen, när vi åt sardiner i olja. Att man inte skulle äta Omega 3, som fanns i fisken, och Omega 6, som fanns i solrosolja.. Får kolla vidare på det, inget går upp mpt lite upplysning i hälsans tecken.
Min mamma har blivit besatt av Jerry Springer, Jag vet inte vad jag skall göra för att rädda henne. Finns det någon avgiftnings-hem för ett sådant missbruk? Försöker styra in henne på lite mer intelligenta kanaler, typ SVT, men nej... Det skall vara Jerry. Må Gud vara nådig och driva djävulen ur hennes kropp, Amen!
Har en liten betraktelse angående glasögon från Arvika. Töntglasögon, det är ju hett, eller hur? Hur coolt är det liksom inte med töntar? I Arvika kryllade det av töntglasögon, MEN, större delen av dem saknade glas. Alltså, folk gick runt med bara tönt-bågar, utan glas i.
Detta blir en motsägelse.
Töntglasögon med glas - Coolt. Töntglasögon utan glas - bara töntigt.
Det hade kunnat bli så extremt töntigt med glasögon utan glas att det hade kunnat vara coolt, såsom vanliga töntglasögon, men det är det inte!
Töntglasögon utan glas får underkänt. Inte snyggt och hett, utan bara töntigt. Alltså inte positivt töntigt, utan bara rejält töntigt.
Nu ska jag käka tacos och försöka bränna bort alla ruskiga baciller i halsen. Önska mig lycka till!
Pyss!
Hostar och snörvlar å mår allmänt phyton! Egentligen är det bara en rejäl förkylning, men den är inge kul ändå. Men har smällt i mig en typ ett halvt kilo körsbär under en promenad med mammsen idag, de innhåller väl en massa C-vitamin? Det skall ju vara bra om man är sjuk. Stina sa föresten något när vi åkte hem härom dagen, när vi åt sardiner i olja. Att man inte skulle äta Omega 3, som fanns i fisken, och Omega 6, som fanns i solrosolja.. Får kolla vidare på det, inget går upp mpt lite upplysning i hälsans tecken.
Min mamma har blivit besatt av Jerry Springer, Jag vet inte vad jag skall göra för att rädda henne. Finns det någon avgiftnings-hem för ett sådant missbruk? Försöker styra in henne på lite mer intelligenta kanaler, typ SVT, men nej... Det skall vara Jerry. Må Gud vara nådig och driva djävulen ur hennes kropp, Amen!
Har en liten betraktelse angående glasögon från Arvika. Töntglasögon, det är ju hett, eller hur? Hur coolt är det liksom inte med töntar? I Arvika kryllade det av töntglasögon, MEN, större delen av dem saknade glas. Alltså, folk gick runt med bara tönt-bågar, utan glas i.
Detta blir en motsägelse.
Töntglasögon med glas - Coolt. Töntglasögon utan glas - bara töntigt.
Det hade kunnat bli så extremt töntigt med glasögon utan glas att det hade kunnat vara coolt, såsom vanliga töntglasögon, men det är det inte!
Töntglasögon utan glas får underkänt. Inte snyggt och hett, utan bara töntigt. Alltså inte positivt töntigt, utan bara rejält töntigt.
Nu ska jag käka tacos och försöka bränna bort alla ruskiga baciller i halsen. Önska mig lycka till!
Pyss!
Arvika - Nöjesbiten
Här kommer den roliga biten, den där jag struntar i att bara klaga på min nyckelfunk och tar upp allt det mer trevliga som hände under festivalen.
För det första, Jag har varit på mitt livs första riktiga camping-festival! Tjoho! Det är inte så illa för en snart 18-åring (fråga inte mig, fråga min mamma).
Det bästa:
Sirqus Alfon på Jammobilen på lördagen. För er som inte vet vilka Sirqus Alfon är är de ett gäng på 4 killar som blandar musik, teater, dans, komik, allt man kan önska i en enda show. Dom kallar det själva för Eurotrash. Faktorer som spelade in, förutom att de var duktiga artister:
Bra läge - näst längst fram.
Intimt - eftersom de spelade på jammobilen, den allra minsta scenen, så kom man närmare.
Sällskapet - Såg den tillsammans med Stina. (Vi har faktiskt inte varit ovänner en enda gång, trotts att vi bott tillsammans i ett tvåmannatält i 10 dar. Otroligt!)
+ Jag fick reda på vad en låt som jag letat efter i ca. 2 000 år heter. Enigma med Return to innocence. Snacka om att jag blev lycklig!
Det sämsta:
Min egen oförmåga att göra en konsert till en bra upplevelse.
Jag är verkligen värdelös på att gå på konsert. Jag har inte fått in den rätta knycken. Jag tycker det är jättetråkigt att sitta vid sidan av den stora massan och bara digga om det är ett band jag gillar. Jag vill stå där framme och hoppa. Men eftersom det är sällsynt bland mina vänner att vilja göra det får jag ofta tränga mig fram där ensam. Väl framme, inknödd med ca 30 andra personer per m2, så börjar jakten på någon att dela konserten, och ett eventuellt hångel med.
Jag vet inte om det är för att jag är allmänt desperat, men jag kan inte bara njuta av musiken, utan mina ögon söker sig hela tiden bort från scenen, pejlar min omgivning, i jakten på ett raggoffer för stunden. Hittar jag ingen, så knôr jag mig vidare. Detta blir ganska tröttsamt efter ett tag som ni förstår, speciellt eftersom inte vilket skabb som helst duger för mig.
(Måste bara klargöra att vi funktionärer inte drack något på hela veckan, då det var strängt förbjudet, och de verkligen klippte banden på de funkar som de kom på berusade. No game alltså. Därav har jag kunnat hålla min kräsenhet på hög nivå hela tiden).
Jag vet ju att konserten blir så mycket roligare om man har någon att dela den med, men i den jakten så missar jag själva konserten! Förhoppningsvis växer denna ovana bort, men fram tills nu har den förstört nästan varenda konsert jag har varit på. Kan man inte gå till en hypnotisör eller nått? Kanske går det över bara jag får hångla på en konsert, och upptäcker "Fan, det var ju inte så himla trevligt ändå.."
Snälla, någon som har ett tips? Killar skall ju tänka på kalla dushar, det har man ju sett på TV, men vad ska vi stackars individer av kvinnligt kön göra? Linnea, det känns som det är här ett gott råd från din sida kommer in.
Hittade jag någon tillslut då? Fann prinsessan sin prins? Hittade hon någonsin mannen med glasdojjan?
Jo ni... Jag skall inte säga för mycket, men jag har kanske en flört på G. Han verkar i för sig rätt ointresserad för tillfället, men jag kommer minsann inte släppa en liten godbit som han i första taget, mohaha!
Vi får se hur det utvecklar sig.
So long you lovers and motherf**kers!
Puss and Peace!
För det första, Jag har varit på mitt livs första riktiga camping-festival! Tjoho! Det är inte så illa för en snart 18-åring (fråga inte mig, fråga min mamma).
Det bästa:
Sirqus Alfon på Jammobilen på lördagen. För er som inte vet vilka Sirqus Alfon är är de ett gäng på 4 killar som blandar musik, teater, dans, komik, allt man kan önska i en enda show. Dom kallar det själva för Eurotrash. Faktorer som spelade in, förutom att de var duktiga artister:
Bra läge - näst längst fram.
Intimt - eftersom de spelade på jammobilen, den allra minsta scenen, så kom man närmare.
Sällskapet - Såg den tillsammans med Stina. (Vi har faktiskt inte varit ovänner en enda gång, trotts att vi bott tillsammans i ett tvåmannatält i 10 dar. Otroligt!)
+ Jag fick reda på vad en låt som jag letat efter i ca. 2 000 år heter. Enigma med Return to innocence. Snacka om att jag blev lycklig!
Det sämsta:
Min egen oförmåga att göra en konsert till en bra upplevelse.
Jag är verkligen värdelös på att gå på konsert. Jag har inte fått in den rätta knycken. Jag tycker det är jättetråkigt att sitta vid sidan av den stora massan och bara digga om det är ett band jag gillar. Jag vill stå där framme och hoppa. Men eftersom det är sällsynt bland mina vänner att vilja göra det får jag ofta tränga mig fram där ensam. Väl framme, inknödd med ca 30 andra personer per m2, så börjar jakten på någon att dela konserten, och ett eventuellt hångel med.
Jag vet inte om det är för att jag är allmänt desperat, men jag kan inte bara njuta av musiken, utan mina ögon söker sig hela tiden bort från scenen, pejlar min omgivning, i jakten på ett raggoffer för stunden. Hittar jag ingen, så knôr jag mig vidare. Detta blir ganska tröttsamt efter ett tag som ni förstår, speciellt eftersom inte vilket skabb som helst duger för mig.
(Måste bara klargöra att vi funktionärer inte drack något på hela veckan, då det var strängt förbjudet, och de verkligen klippte banden på de funkar som de kom på berusade. No game alltså. Därav har jag kunnat hålla min kräsenhet på hög nivå hela tiden).
Jag vet ju att konserten blir så mycket roligare om man har någon att dela den med, men i den jakten så missar jag själva konserten! Förhoppningsvis växer denna ovana bort, men fram tills nu har den förstört nästan varenda konsert jag har varit på. Kan man inte gå till en hypnotisör eller nått? Kanske går det över bara jag får hångla på en konsert, och upptäcker "Fan, det var ju inte så himla trevligt ändå.."
Snälla, någon som har ett tips? Killar skall ju tänka på kalla dushar, det har man ju sett på TV, men vad ska vi stackars individer av kvinnligt kön göra? Linnea, det känns som det är här ett gott råd från din sida kommer in.
Hittade jag någon tillslut då? Fann prinsessan sin prins? Hittade hon någonsin mannen med glasdojjan?
Jo ni... Jag skall inte säga för mycket, men jag har kanske en flört på G. Han verkar i för sig rätt ointresserad för tillfället, men jag kommer minsann inte släppa en liten godbit som han i första taget, mohaha!
Vi får se hur det utvecklar sig.
So long you lovers and motherf**kers!
Puss and Peace!
Arvika - Funktionärsbiten
Hej hej hallå!
Nu är jag hemma igen, efter ett nästan 2 veckor långt uppehåll. Jag har varit på festival, närmare bestämt Arvika. Inte bara varit på festival, jag har varit festival.
Anledning: Jag var funktionär, aka FUNK.
Det har varit otroligt slitsamt, jag har varit otroligt trött, kall, sjuk (är det btw fortfarande, förkyld). Men det har också varit en jättekul upplevelse. Alla underbara människor, alla musikaliska (och mindre musikaliska) band, alla konstformer man inte trodde fanns!
Jag fick, efter att ha hjälpt till att bygga upp alltsammans, jobba backstage i logerna på områdesprogrammet, dvs. miniartister som minglade runt och gjorde festivalen lite roligare med teater, eldshower etc. Mitt jobb - tillgodose artisternas behov, så att säga. Det var varken så erotiskt eller glamoröst som det låter, det gick under mesta tiden ut på att serva vatten och bre mackor.
Jag blev utsedd till mini-boss av min nyckelfunktionär Nazim, vilket innebar att jag gjorde hälften av hans jobb och såg till att allting fungerade. Jag vet inte om jag älskade det eller hatade det.
Visst, det var kul att känna sig viktig, få styra upp bland folk, hitta på lösningar m.m. Men det var ett tungt och stressigt arbete. Ibland ville jag bara hugga fötterna av Nazim, när han "bara" skulle gå på toa, och sedan var borta i 2 h.
Jag fick inte se alla de banden jag ville, och när jag hade feber härom natten drömde jag att jag domderade ut order till ett tält överfyllt av skuggmänniskor. Det var smör överallt, det flög baugetter och alla skrek på mig. Snacka om att vara utarbetad.
Desutom kan jag tillägga att festivalcampare i allmänhet är svin. Jag kommer inte slänga så mycket som en äppelskrutt på marken om jag nån gång åker som besökare på festival. Att städa ett område stort som tre fotbollsplaner ner på fimpnivå i regn är inge kul! Fast det är också ett jäklit bra sätt att sammansvetsa en grupp.
Det är synd att det slutade som det gjorde, med sjukdom, regn, och ett missat tåg som grädden på moset. Gud va vi bölade, jag och Stina, då vi precis hade missat tåget i Hallsberg, och inte fick någon ersättning. Med bara 4h sömn, förkylning, 30h arbete på tre dagar i kroppen blir man ganska känslig.
Kan tänka mig hur desperat SJ-kvinnan kände sig när två unga kvinnor helt plötsligt bröt ihop framför hennes disk. Men, vi kom tillslut hem.
Om ni skulle fråga mig om jag skulle göra samma sak igen nästa år skulle jag tveka. Om det var under samma förhållanden som i år, NEJ.
Men om det var på mina egna villkor, utan Nazims klantighet, vilket skulle innebära mindre jobb och mer fritid, då, definitivt JA. Det skulle såklart inte skada om FUNK-maten var bättre heller.
Nu kommer vi till den roligare delen!
Nu är jag hemma igen, efter ett nästan 2 veckor långt uppehåll. Jag har varit på festival, närmare bestämt Arvika. Inte bara varit på festival, jag har varit festival.
Anledning: Jag var funktionär, aka FUNK.
Det har varit otroligt slitsamt, jag har varit otroligt trött, kall, sjuk (är det btw fortfarande, förkyld). Men det har också varit en jättekul upplevelse. Alla underbara människor, alla musikaliska (och mindre musikaliska) band, alla konstformer man inte trodde fanns!
Jag fick, efter att ha hjälpt till att bygga upp alltsammans, jobba backstage i logerna på områdesprogrammet, dvs. miniartister som minglade runt och gjorde festivalen lite roligare med teater, eldshower etc. Mitt jobb - tillgodose artisternas behov, så att säga. Det var varken så erotiskt eller glamoröst som det låter, det gick under mesta tiden ut på att serva vatten och bre mackor.
Jag blev utsedd till mini-boss av min nyckelfunktionär Nazim, vilket innebar att jag gjorde hälften av hans jobb och såg till att allting fungerade. Jag vet inte om jag älskade det eller hatade det.
Visst, det var kul att känna sig viktig, få styra upp bland folk, hitta på lösningar m.m. Men det var ett tungt och stressigt arbete. Ibland ville jag bara hugga fötterna av Nazim, när han "bara" skulle gå på toa, och sedan var borta i 2 h.
Jag fick inte se alla de banden jag ville, och när jag hade feber härom natten drömde jag att jag domderade ut order till ett tält överfyllt av skuggmänniskor. Det var smör överallt, det flög baugetter och alla skrek på mig. Snacka om att vara utarbetad.
Desutom kan jag tillägga att festivalcampare i allmänhet är svin. Jag kommer inte slänga så mycket som en äppelskrutt på marken om jag nån gång åker som besökare på festival. Att städa ett område stort som tre fotbollsplaner ner på fimpnivå i regn är inge kul! Fast det är också ett jäklit bra sätt att sammansvetsa en grupp.
Det är synd att det slutade som det gjorde, med sjukdom, regn, och ett missat tåg som grädden på moset. Gud va vi bölade, jag och Stina, då vi precis hade missat tåget i Hallsberg, och inte fick någon ersättning. Med bara 4h sömn, förkylning, 30h arbete på tre dagar i kroppen blir man ganska känslig.
Kan tänka mig hur desperat SJ-kvinnan kände sig när två unga kvinnor helt plötsligt bröt ihop framför hennes disk. Men, vi kom tillslut hem.
Om ni skulle fråga mig om jag skulle göra samma sak igen nästa år skulle jag tveka. Om det var under samma förhållanden som i år, NEJ.
Men om det var på mina egna villkor, utan Nazims klantighet, vilket skulle innebära mindre jobb och mer fritid, då, definitivt JA. Det skulle såklart inte skada om FUNK-maten var bättre heller.
Nu kommer vi till den roligare delen!
