Arvika - Funktionärsbiten
Hej hej hallå!
Nu är jag hemma igen, efter ett nästan 2 veckor långt uppehåll. Jag har varit på festival, närmare bestämt Arvika. Inte bara varit på festival, jag har varit festival.
Anledning: Jag var funktionär, aka FUNK.
Det har varit otroligt slitsamt, jag har varit otroligt trött, kall, sjuk (är det btw fortfarande, förkyld). Men det har också varit en jättekul upplevelse. Alla underbara människor, alla musikaliska (och mindre musikaliska) band, alla konstformer man inte trodde fanns!
Jag fick, efter att ha hjälpt till att bygga upp alltsammans, jobba backstage i logerna på områdesprogrammet, dvs. miniartister som minglade runt och gjorde festivalen lite roligare med teater, eldshower etc. Mitt jobb - tillgodose artisternas behov, så att säga. Det var varken så erotiskt eller glamoröst som det låter, det gick under mesta tiden ut på att serva vatten och bre mackor.
Jag blev utsedd till mini-boss av min nyckelfunktionär Nazim, vilket innebar att jag gjorde hälften av hans jobb och såg till att allting fungerade. Jag vet inte om jag älskade det eller hatade det.
Visst, det var kul att känna sig viktig, få styra upp bland folk, hitta på lösningar m.m. Men det var ett tungt och stressigt arbete. Ibland ville jag bara hugga fötterna av Nazim, när han "bara" skulle gå på toa, och sedan var borta i 2 h.
Jag fick inte se alla de banden jag ville, och när jag hade feber härom natten drömde jag att jag domderade ut order till ett tält överfyllt av skuggmänniskor. Det var smör överallt, det flög baugetter och alla skrek på mig. Snacka om att vara utarbetad.
Desutom kan jag tillägga att festivalcampare i allmänhet är svin. Jag kommer inte slänga så mycket som en äppelskrutt på marken om jag nån gång åker som besökare på festival. Att städa ett område stort som tre fotbollsplaner ner på fimpnivå i regn är inge kul! Fast det är också ett jäklit bra sätt att sammansvetsa en grupp.
Det är synd att det slutade som det gjorde, med sjukdom, regn, och ett missat tåg som grädden på moset. Gud va vi bölade, jag och Stina, då vi precis hade missat tåget i Hallsberg, och inte fick någon ersättning. Med bara 4h sömn, förkylning, 30h arbete på tre dagar i kroppen blir man ganska känslig.
Kan tänka mig hur desperat SJ-kvinnan kände sig när två unga kvinnor helt plötsligt bröt ihop framför hennes disk. Men, vi kom tillslut hem.
Om ni skulle fråga mig om jag skulle göra samma sak igen nästa år skulle jag tveka. Om det var under samma förhållanden som i år, NEJ.
Men om det var på mina egna villkor, utan Nazims klantighet, vilket skulle innebära mindre jobb och mer fritid, då, definitivt JA. Det skulle såklart inte skada om FUNK-maten var bättre heller.
Nu kommer vi till den roligare delen!
Nu är jag hemma igen, efter ett nästan 2 veckor långt uppehåll. Jag har varit på festival, närmare bestämt Arvika. Inte bara varit på festival, jag har varit festival.
Anledning: Jag var funktionär, aka FUNK.
Det har varit otroligt slitsamt, jag har varit otroligt trött, kall, sjuk (är det btw fortfarande, förkyld). Men det har också varit en jättekul upplevelse. Alla underbara människor, alla musikaliska (och mindre musikaliska) band, alla konstformer man inte trodde fanns!
Jag fick, efter att ha hjälpt till att bygga upp alltsammans, jobba backstage i logerna på områdesprogrammet, dvs. miniartister som minglade runt och gjorde festivalen lite roligare med teater, eldshower etc. Mitt jobb - tillgodose artisternas behov, så att säga. Det var varken så erotiskt eller glamoröst som det låter, det gick under mesta tiden ut på att serva vatten och bre mackor.
Jag blev utsedd till mini-boss av min nyckelfunktionär Nazim, vilket innebar att jag gjorde hälften av hans jobb och såg till att allting fungerade. Jag vet inte om jag älskade det eller hatade det.
Visst, det var kul att känna sig viktig, få styra upp bland folk, hitta på lösningar m.m. Men det var ett tungt och stressigt arbete. Ibland ville jag bara hugga fötterna av Nazim, när han "bara" skulle gå på toa, och sedan var borta i 2 h.
Jag fick inte se alla de banden jag ville, och när jag hade feber härom natten drömde jag att jag domderade ut order till ett tält överfyllt av skuggmänniskor. Det var smör överallt, det flög baugetter och alla skrek på mig. Snacka om att vara utarbetad.
Desutom kan jag tillägga att festivalcampare i allmänhet är svin. Jag kommer inte slänga så mycket som en äppelskrutt på marken om jag nån gång åker som besökare på festival. Att städa ett område stort som tre fotbollsplaner ner på fimpnivå i regn är inge kul! Fast det är också ett jäklit bra sätt att sammansvetsa en grupp.
Det är synd att det slutade som det gjorde, med sjukdom, regn, och ett missat tåg som grädden på moset. Gud va vi bölade, jag och Stina, då vi precis hade missat tåget i Hallsberg, och inte fick någon ersättning. Med bara 4h sömn, förkylning, 30h arbete på tre dagar i kroppen blir man ganska känslig.
Kan tänka mig hur desperat SJ-kvinnan kände sig när två unga kvinnor helt plötsligt bröt ihop framför hennes disk. Men, vi kom tillslut hem.
Om ni skulle fråga mig om jag skulle göra samma sak igen nästa år skulle jag tveka. Om det var under samma förhållanden som i år, NEJ.
Men om det var på mina egna villkor, utan Nazims klantighet, vilket skulle innebära mindre jobb och mer fritid, då, definitivt JA. Det skulle såklart inte skada om FUNK-maten var bättre heller.
Nu kommer vi till den roligare delen!
Kommentarer
Trackback
